...att jag inte kan komma längre ner nu...

Så som jag kännt mig från igår kväll, så tror jag aldrig att jag har kännt mig....

Varm ena stunden och kall nästa...svallningar, skakningar, gråter ena stunde

och vill skrika nästa stund.   

Hualigen alltså...vill inte bli ett koko...  

En vän knackade på idag flera ggr, men jag tordas inte öppna för henne

pga hur jag mår.

Som tur är skickade hon ett sms, så jag iaf kunde svara på det...

...känner mig som en dålig kompis just nu.   

En annan vän ska flytta i morgon, där har jag redan lagt fram att jag hjälper till om jag mår bra...jag tror inte att detta vänder bara över natten...men jag kan ju få hoppas iaf.  Åter igen blir man en dålig vän, eftersom denna vän alltid har hjälpt

mig när det har krisat...

Sen har vi kära grannen som blir 50 år på måndag...inge bus eller hyss har man kommit på eftersom jag mår som jag gör...

...jag hade planer om detta för några veckor sedan, men de har gått i stöpet nu... 

Jag hoppas bara att dessa vänner finns kvar, när jag blir åteställd till det normala igen...för just nu kan jag inte vara den vännen som ni vill att jag ska vara...jag vill inte prata med någon just nu...jag vill inte träffa någon just nu...jag vill inte se mig själv just nu.... 

  Glad Påsk iallafall... 

Undrar varför man måste må sååå dåligt jämnt???

Att gå in i en depression är aldrig kul, det vet ju alla som har gjort det...men varför är det ingen som har skapat ett piller som gör att man mår bra på en gång?

Så typiskt att när man redan mår dåligt & ska äta antipiller, så måste man ännu längre ner för att dessa ska hjälpa och de är ju det som är sååå otroligt jobbigt.    

Orkar knappt med mig själv...och jag är rädd för att min son kommer att överge mig om jag beter mig konstigt   

Var hämtar jag kraften för att vara munter för mitt barn, orken att laga mat & städa, känslan av välbefinnande om jag inte klarar av att ta mig in i duschen....vart, vart, vart??? Säg mig det är du snäll...

...för just nu är jag sååå rädd   

...är så trött på snö nu att jag vill kräkas.   

Fast det finns annat som jag är mer trött på...folk som ljuger, är glappkäftiga & snackar skit.

Sen är jag trött på människor som kallar sig vänner, men som ändå sviker en när det gäller.

Jag har upptäckt att jag har bara 3 riktiga vänner som jag umgås med ofta, som håller vad de säger...och som inte glappar så fort man berättar något...som står vid min sida om jag behöver dom...ni andra kan faktiskt dra åt helvete...iaf så känner jag så just nu   

Men sen har jag många andra goa männsikor runt omkring mig, vi umgås inte så ofta,

men ni är hur goa som hellst iaf och jag är tacksam att ni finns   

Gemensamma intressen ger dessa kontakter, härligt!!   

Känns lite skönare nu, när jag har fått sagt mitt...nu "Back 2 work"

...jag hatar förkylningar...varför finns dessa virus och infektioner...  

Ja, nu vet ni att jag e sjuk...och är sjukskriven hela veckan ut...om jag vill...

Har inte pratat här på länge så jag lär väl uppdatera er som läser lite...
Ja, förresten God Jul och Gott Nytt År  

Min jul tillbringade jag tillsammans med min son hemma hos lillasyster & hennes familj i Heby. I år hade vi knyt-jul (kalas), alla bidrog med ngt eget till julbordet och jag tycker det e jättebra att man kan göra så...för det e ju inte billigt att stå med allt själv. Mysigt hade vi det iaf  

Efter Kalle Anka då kom tomten...och tänka sig Emira grät ingenting  

Moa och Ida såg rätt nöjda ut de åxå...deras favvo kladdmaskarna och halsdukarna. Men ida gillade sitt frisör-set som hon fick så vi vart frissade allihopa  
Fick dock inte lägga upp det fina kortet på min son...hahaha...
 
Emira fick några klappar av Jolin åxå & de vart väldigt populära.  

   Tack Jolin för att du tänkte på Emira  

Höll på att glömma farsan...vi var ju hem till honom före allt detta...

min lilla pappa...börjar att bli gammal han...men han e lika go ändå  

 På denna bild från vänster: Lillasyrran, Emira & Pappa.

Dagen efter när jag kom ner, så satt det en liten trollunge på en bil...
...man kan inget annat än att tycka om denna goa unge...Mosters KnöBerta.

 
                        
Det var lite om julen...och sen har det väl inte hänt så fasligt mkt...eller...

Jo, vi har ju flyttat isär nu...det var ju alltid nåt...så nu sitter jag här...just nu, utan soffa och soffbord...men jag har ju ändå datastolen, dator, tv, tv-bänk, fotölj, fotpall, bokhylla, dvd, video, skrivare, cd-ställ och katthylla m.m här i vardagsrummet, så jag e inte helt sopren...    Och det andra löser sig i framtiden... så det så...

Nu orkar jag inte skriva ngt mer idag...återkommer någon annan dag.

Vinkevink   

...hur man ska säga till vissa personer hur man känner...
det kan ju bli så fel om man råkar säga fel ord...???

Nä, får väl tänka lite mer på detta, så jag väljer rätt ord...

Eller är det ngn som kan ge mig ett tips???

Hur skulle ni kunna göra det...ni vet ju inte vad det gäller...
och inte vill jag gå ut med detta hur som hellst heller...

Men åhh...jag vill så mycket just nu...varför får jag inte mål i munnen...  

Jaja, jag får väl göra som vanligt, ta en dag i taget...finns inget annat val just nu.

Idag kommer iaf Erika, det ska bli trevligt...lite fika och snack det brukar det alltid finnas plats för.   

Kanske får jag lite tips på hur jag ska göra åxå...om jag har tur.   

Se det snöar, se det snöar...det var väl roligt HURRA!!!   

Tänk man blir gladar på en gång...när man ser de vita flingorna dala ner från himelen.

Om det blir ljusare så mår man ju bättre...japp, så e det   

Det skulle vara extra roligt om det kom lika mkt snö som 1998...det var riktigt najs.

Jag och min son och hans pappa bodde i Sätra då...vi skottade runt bilen, så det såg ut som ngn hade lyft ner bilen i en grop. Och jag kommer ihåg när sambon ställde sig på piskställningen och hoppade ner i snön så bara en liten bit av huvudet stack upp,  Niklas (våran son) som då var 3-4 år, han skrek & började gråta...-PAPPA ÄR BORTA!!!   (Lilla vännen)

Inte en blund jag har fått inatt, så ni kan ju bara tänka er hur dagen kommer att bli...  

Är så slut av alla tankar som snurrar runt i huvudet, vill inget hellre än att allt ska vara över.
Hoppas verkligen att jag har ork till att klara av hela december...  

Nu har jag haft ett snack med chefen åxå, måste ju tala om hur jag känner ifall att jag brakar ihop på jobbet. Det skulle absolut inte vara ngn höjdare...

Tur att jag har mina arbetskamrater iaf, de är så kloka och vi har oftast roligt ihop. Det är ett måste för att jag ska orka gå till jobbet i detta läge...annars skulle jag inte orka med det heller...

Fi fan!! Vill inte känna så här, jag blir så maktlös.   

Jahapp, då e man tebax i rutinerna igen då...jobba, äta och sova, jobba, äta och sova....  

Men faktiskt känns det väldigt skönt...visst var det trevligt att ta ut semester i 4 dagar...men jobbigt att vara hemma när man inte trivs...

Här på jobbet så kan man lätt bli lite stressad...kommer på mig själv att visa delar glömts bort under ledigheten och att det tar lite tid att komma igång...det gör mig stressad i själen och frustrerad.

Blir säkert bättre senare under dagen...så jag skriver av mig mer senare när jag kommer hem....